torsdag 30 juli 2009

' 7 years and 50 days .. -

.. Låten som du och jag så ofta lyssnade på tillsammans. För övrigt är våra musiksmaker som vatten blandat med olja, dvs. de går åt helt skilda håll och verkar aldrig riktigt kunna samsas. Just nu känns det som att vår vänskap har skurit sig på samma vis. På något sätt gick vi från att vara ett och samma ämne till att bli två helt olika. Det ena kan inte binda till det andra och tvärt om. Detta gör mig så jävla illa. Det gnager i bröstet. Hjärtat som redan är skadat sitter endast ihop med tunna, tunna trådar. Dessa håller nu på att släppa taget om köttet och rivs sakta upp. Jag undrar om du ens förstår denna smärta!? Men vad vet jag? Jag har SÅ OFTA fel.

Jag vet att det är mina handligar som har fört oss hit där vi nu är. Jag visste redan tidigare att jag inte hade många chanser kvar. Det jag inte visset var att det bara fanns 1 kvar - den har jag nu bränt. Jag gjorde ingenting för att såra dig, jag var svag och förvirrad. Jag hatar främst mig själv, men är samtidigt arg och ledsen på dig. Det känns inte som att du vågar kämpa, eller du vill kanske inte ens? Men jag är beredd att kämpa, kämpa tills jag blöder.

Jag är beredd att kämpa, kämpa tills jag blöder.

Du har varit med mig så länge. Första ciggen, första fyllan, första hjärtesorgen. Vi har så många minnen, jag kan inte leva med att vi inte längre kommer att skapa några nya tillsammans. Det är detta jag kommer kämpa för. Jag vill att du fortfarande ska kunna sitta och klappa mig i håret och viska i mitt öra att allt kommer att bli okej igen. Jag behöver ha dig vid min sida, allra mest då jag som så många andra gånger förr inte orkar stå på mina egna ben. Jag vill också på detta sätt få finnas för dig. Jag har så många framtidsdrömmar, framtidsdrömmar som du var med i. Norge. Huset. Hundaran. - Detta bara för att nämna några. Jag vet inte vad jag ska drömma längre. Du försvann. Du försvann på några sekunder. Jag kände aldrig riktigt den tickande bomben, jag vågade kanske aldrigt leta. Den har nu fallit på oss, på vår vänskap och förstört allt fint. Jag ber om ursäkt för att det var jag som tappade den.

Du skrev till mig att det känns som att jag redan gett upp om vår vänskap. Du har SÅ FEL där. Jag är villig att göra vad som helst. Det sista jag skulle ge upp är dig och din vänskap.

Det är enligt mig alldeles för tidigt för oss att ge upp. Jag vill inte ha rökt den sista ciggen med dig, ha haft den sista fyllan med dig. Du är dock än så länge min största hjärtesorg, men jag hoppas och vill verkligen att du ska hjälpa mig ur nästa och sista.

Camilla Millie Ekman, jag Älskar dig nu och för evigt! Du är mitt blod och hur du än gör så är jag ditt. Detta är en lite pettitess i universum för mellan oss finns det så mycket mer än blodsband. Jag är så ledsen för det jag har gjort mot vår vänskap och hoppas att du någon dag kommer att kunna förlåta mig. Handligarna ikväll utfördes under förvirring. Jag var sönder, jag ÄR sönder. Jag behöver dig för att kunna bli hel. Laga mig! <3

söndag 21 juni 2009

' Oh God, I just hate Sundays! -

Midsommar i Sölvesborg. Trevligt, trevligt, trots 2 MYCKET otrevliga bakfyllor. Helgen avslutades i Loshult. Måste verkligen citera mitt mycket vackra meddelande som skrevs till Dennis & Diana igår kväll, faktiskt ganska roligt. ;P

"Ojajoj, nu luktar det baje! HAHA! :) Jag tror det är Ronny! Jag tror det är Ronny, Dennis bror. Tror inte ni det? Jag tog ett k-bröd, ett pålägg smakade konstigt - jag vet inte. Okej, sover ni eller? Var ä min mobil? Vem har tappat den? Jag har ingen bobil, för en gubbe kanske ta den?"

Idag har dagen varit hemsk. Så många drömmar. Så många planer. Så många minnen. Nu kommer vi dock inte att skapa fler sånna tillsammans, jag hoppas detta gör allting bättre. Jag Älskar er! <3

tisdag 9 juni 2009

' Sweden Rock Festival 2009 -

Jag vet inte hur jag ska kunnna beskriva något så egentligen obeskrivbart som Sweden Rock. Ett evenemang som måste upplevas för att på riktigt kunna förstås. Ett evenemang som man uppskattar till 100% då det upplevs men som efter ett tag hemma uppskattas till 200%. Jag helt enkelt ÄLSKAR Sweden Rock Festival. Musiken. Folket. Festen.

Men nu till en kort sammanfattning av vistelsen från årets enligt mig i särklass bästa tillställning.

Dag 1, tisdag:
Sweden Rock here we come!

En snabb sista vistelse i skolan för återlämning av skolböcker, försent inlämnade uppgifter och ett litet "hejdå" till de få klasskamrater som befann sig på vår färglösa och dystra skola. STESS. En snabbpackning, en matbit och lite handlande var de sista förberedelserna innan bilfärden påbörjades mot målet. Med lite rockmusik i bakgrunden kan inget få toppenhumöret att sjunka, inte ens en felkörning på ca 2 mil - vilket egentligen skulle vara omöjligt då man faktiskt bara ska svänga 2 gånger på hela färden, då får man ju dessutom tillägga att vi körde fel 2 gånger.

JOBBIGT. Vägen till campingen var en pina men innehöll många goda skratt då det mesta faktsikt gick jävligt fel och jävligt långsamt. Täluppsättning - tjejgöra? Inte en chans, men vi lyckades ju som tur väl var få ett erbjudande vad gällde just tältet. En granne fixade både uppsättning och pumpning av madrasser. Alkoholförtäringen påbörjades så fort allt var i sin ordning och värmen spred sig snabbt i kroppen. Trevliga fester på olika ställen i stugområdena gjorde kvällen och jag somnade skönt i en säng som användes stadigt förra festivalen. God Natt!

Dag 2, onsdag:
Fösta insläppsdagen för de som hade 4-dagars, jag, Sofie och Elin tillhörde dock inte denna skara människor.

Med en baksmälla som hette duga och ett ruffs som skrek misstankar så var det bara att gå på att igen. Denna dagen med en del irritationsmoment, men det gick över så snart den första cidern slank ner. OJ! Nu kom jag nog på mig själv med att inte riktigt komma ihåg var vi senare tillbringade kvällen men jag vet att jag träffade Sabina, Kewin, Linus, Fidde och Frida om jag inte minns fel..? Kvällen slutade iaf med en drägglande kille på axeln - det var HÄRLIGT! Haha. ;)

Dag 3, torsdag:
Festivalens enligt mig bästa dag!

Ett utav årets i särklass bästa band - VOLBEAT - spelade redan vid 3 denna dag så man fick börja dricka tidigt för att vara på G under konserten. Förfesten stod Sabina för. Volbeat var SKITBRA men trots det gick man där ifrån lite smått besviken eftersom vissa av de bästa låtarna inte spelades. MEN VAFAN GÖR DET? Tummen upp och 5 A:n av mig.

En liten stunds festande innan det var nästa bands tur att göra entré - ZZ Top - och denna gång fattade vi beslutet att sitta ner för att i lungn och ro dricka (för min del) alldelsed för mycket alkohol. Resan från konserten innebar därför ett ständigt vinglande på spaghettiben som då självklart resulterade i en hel del fall och i en hel del förstörda buskar då jag tvunget skulle trilskas med att ligga i nästan alla. Sista bandet för dagen- Twisted Sister. Skitbra trots en otroligt kall kväll med ett fortfarande alldeles för labilt tillstånd. Natten tillbringade jag själv i tältet som för övrigt inte hade använts och som senare visade sig förbli oanvänt.

Dag 4, fredag:
Väcktes av att granntältet gungade i sammband med en oerhört högljud tjej som uppenbarligen hade ett otroligt skönt samlag. Tradigt eller bara trevligt? ;)

Det dåliga vädret gjorde en omotiverad till att se Lita Ford som jag då missade men som Elin sedan berättade var bra. En Sofie träffade man senare och då var man ju klart tvungen att gå och öppna bilen för att hon skulle kunna få sin dricka. ;P Dumt beslut eftersom ovädret var olidligt och vi alla var genomblöta och fick låna kläder vid nästa fest. :P

Tråkiga nyheter. :( Finns alltid Elin! <3

För full för att kunna stå på benen innebar att jag även missade In Flames som skulle vara något jävulska. Jag är SÅÅÅÅÅ ledsen för detta. SKIT MED! HELVETE! När jag väl kunde gå igen bar det av till Johans och Holkens tält där det var alldeles för kallt men som fick duga ändå. ;P Ett tag funderade man på att gå därifrån men då man knappt kunde resa sig la man snabbt ner den idén.

Dag 5, lördag:
Sista festivaldagen. FAN VAD TRÅKIGT - men sant.

En seg morgon och en oro i magen resulterade i att man somnade på en bänk i någon timme på förmiddagen för att senare möta upp Elin för att kunna börja festa igen. "SEGT med drickan idag!" säger jag och Elin. Dagens höjdpunkt - "Don't stop believing" med Journey och fyfan vad bra den var! Europe var med magiskt och jag kände att mer kunde jag nog inte få ut - trodde jag då, missade klart Heaven and Hell med. Fan igen! - Men i vilket fall som så bestämde jag, Elin och Emil oss för att sova i bilen. Det var riktigt kul faktiskt. Emil hade värsta konstiga ställningen och jag kommer leva på det länge, länge! ;P

Dag 6, söndag:
Time för hemfärd. Nu vill man bara heeeeem!

Upp kl. 9.00 ev. 9.30 för att direkt göra ett alkotest för att se hur pass laglig man var för att kunna köra hem. YEEEEEEEES, 0.0 och man var grön. Hur fan det gick till vet jag dock inte! ;P Nu var det bara att gå runt till alla ställen för att hämta kvarglömda saker, bajsa och packa ihop tälthelvetet. Hemfärd.

JAG HADE SÅÅÅ KUL! Tack alla! Love you all! - PARDEPEOPLE!

Värt att nämna:
* Mina 3000 kr som bara försvann. Hur? - Jamen hur fan ska jag kunna veta det!?
* Elins underbara hälsning till alla förbipasserande löd: "Hej Apan!"
* Johans partytrick - slita av sig festivalbandet innan festivalen är slut. (Han fick dock ett nytt.)
* Sofies rosa spetsiga ballerinaskor. SÅÅÅ fula. FÖRLÅT Sofie!
* Holkens byxor - ena benet var HELT avrivet.
* Dajjas s.k. festivaldans under Twisted Sister.
* Sabinas lilla snuskiga citat - "Här sitter jag utan trosor!"
* Emils alla sjuka upptåg, ni som va med vet vad jag menar! ;P

Längtar såklart redan till nästa år då Sveriges bästa festival ännu en gång går av stapeln! <3

P.s. Vissa roliga och viktiga detaljer kan ha missats. Säg då till for faen så uppdaterar jag! D.s.

onsdag 25 mars 2009

' Something in my mind's not making sense -

-
Jag är inte stolt över personen jag har blivit.
Jag kan inte längre vinna denna kamp.
Jag är uttömd.
Det svarta hål jag så länge levt i har blivit allt mörkare.
Hur kan denna omöjliga, humana paradox existera?
Jag är bannlyst från min egen värld.
Jag existerade i kraft av mina drömmar.

Jag har slutat drömma.

Idag:
The Outfield - Your love

torsdag 12 mars 2009

' I can be your social worker -

-
Jag är trött på det mesta. Jag är trött på de flesta. Jag vet inte vart jag har tagit vägen men det känns som att jag inte längre vill något. Jag har nog brännt ut mig en aning - om man nu kan formulera sig på det sättet. Det är ytterst få människor som inte går mig på nerverna för tillfället, eftersom de flesta människor enligt mig inte har något vättigt att säga - MEN istället för att bara stänga ute alla dumma kommentarer ocha alla korkade slutsatser så etsar de sig fast på trumhinnan och gör mig otroligt irriterad. Jag är slut.

RL, Bästa vän - Du är bra, nästa för bra. Med dig känner jag glädje. Med dig försvinner irriationen som så många andra bara gör värre.

Jag går snart i taket - eftersom det nu trots allt känns som att jag gått in i väggen.

Idag:
Muse - Bliss

söndag 22 februari 2009

' I need an angel on my shoulder -

-
Oj vad länge sedan jag uppdaterade här nu. Jag vet egentligen inte varför. Antingen har jag inte haft tid, eller så har det helt enkelt inte hänt något nämnvärt i mitt liv. Jag är nog rätt tråkigt!?

Uttråkad. Jag klättrar på väggarna. Jag är inte van vid att ta det så lungt som jag trots allt gjort denna helgen. Uttråkad. Samma låt spelas på repeat och jag hör inte orden de sjunger längre. Det har jag nog aldrig gjort. Uttråkad.

Jag har åtminstone en rolig sak att skriva om. Den 18/2-09 klarade jag min uppskrivning och är nu bara några dagar ifrån ett eventuellt körkort. Jag tror dock att jag kommer kugga och har därför försökt att förbereda mig psykiskt på det. ;P

Idag:
Glasvegas - Geraldine

lördag 17 januari 2009

' I need proof before I dare to open this heart -

-
Jag önskar att jag kunde behandla ord som vissa andra kan. Jag antar att det handlar om hur väl man känner sig själv. Hur väl man vågar släppa sina tankar att flyga. Hur väl man egentligen ens vågar känna. Jag vill inte direkt kalla mig känslokall för det är jag inte. Jag vill heller inte kalla mig för empatins drottning. Jag är vanlig, inte tom. Jag är vanlig, inte helt öppen. Jag är vanlig, men trots det - rädd. Rädd för att våga öppna mig, öppna mig för mig själv. Inbillaningssjuk, då jag intalar mig själv att jag inte har tid. Inte har tid att gräva, att leta efter det som egentligen känns, det som jag vet egentligen finns. Rädslan leder till min oförmåga att kunna binda ihop ord till vackra, meningsfulla, poetiska meningar. Oförmågan gör mig smått avundsjuk på de människor som kan bilda texter där orden målar vackra bilder. Jag önskar jag kunde lära mig, lära mig formulera känslorna som jag innerst inne vet döljer sig i mitt inre - med ord

Idag:
Death cab for cutie - Soul meets body